Den verkliga skandalen i turerna kring Littorin ligger inte i huruvida han är skyldig till det påstådda brottet utan i hur en på alla sätt tragisk historia används som politiskt slagträ i valrörelsen. Är det en medveten strategi från S att ge sig på enskilda politiker när man inte kan vinna genom politiken?
Vi har alla läst om Littorins påstådda sexköp och hur en anonym källa angivit honom. Till att börja med kan man fråga sig varför frågan kommer upp på tapeten just nu. Händelsen skall ha inträffat redan 2006 varvid det är högst rimligt att anta att, om historien stämmer, Aftonbladet känt till detta en längre tid. Svaret är givetvis att det är valrörelse just nu och att alla politiska nyheter står högre i kurs än vanligt.
De politiska kommentarerna har inte heller låtit dröja och fått allt starkare formuleringar. Helle Klein har en ledare i Aftonbladet (12 juli) med rubriken ”Moderaternas iskalla förljugenhet”, DN (11 juli) har en artikel med rubriken ”Maktens dimridåer” och Mona Sahlin själv ger sig in i striden med att till TT säga att Reinfeldts agerande i frågan syftat till att ”manipulera och lägga ut dimridåer inför svenska folket” samt att man får ”intrycket av en större och medveten mörkläggning inför svenska medborgare ”. Hon försöker att attackera Reinfeldt för att han inte velat sprida vidare rykten om en av hans nära medarbetare.
