Den verkliga skandalen i turerna kring Littorin ligger inte i huruvida han är skyldig till det påstådda brottet utan i hur en på alla sätt tragisk historia används som politiskt slagträ i valrörelsen. Är det en medveten strategi från S att ge sig på enskilda politiker när man inte kan vinna genom politiken?
Vi har alla läst om Littorins påstådda sexköp och hur en anonym källa angivit honom. Till att börja med kan man fråga sig varför frågan kommer upp på tapeten just nu. Händelsen skall ha inträffat redan 2006 varvid det är högst rimligt att anta att, om historien stämmer, Aftonbladet känt till detta en längre tid. Svaret är givetvis att det är valrörelse just nu och att alla politiska nyheter står högre i kurs än vanligt.
De politiska kommentarerna har inte heller låtit dröja och fått allt starkare formuleringar. Helle Klein har en ledare i Aftonbladet (12 juli) med rubriken ”Moderaternas iskalla förljugenhet”, DN (11 juli) har en artikel med rubriken ”Maktens dimridåer” och Mona Sahlin själv ger sig in i striden med att till TT säga att Reinfeldts agerande i frågan syftat till att ”manipulera och lägga ut dimridåer inför svenska folket” samt att man får ”intrycket av en större och medveten mörkläggning inför svenska medborgare ”. Hon försöker att attackera Reinfeldt för att han inte velat sprida vidare rykten om en av hans nära medarbetare.
Det är inte heller första gången Socialdemokraterna försöker skapa skandal kring enskilda politiker i årets valrörelse. Urban Ahlin, S utrikespolitiske talesman, och även Tomas Bodström har gjort allt vad de kan för att försöka blåsa upp en skandal kring Carl Bildt och Lundin Oil. Dock utan större resultat varvid fokus nu verkar ha flyttats helt till Littorin.
Är det detta valrörelsen kokar ner till för S när de politiska argumenten och visionerna tryter? Att ge sig på enskilda människor med rykten och påståenden och behandla dem som om de vore sanningen? Man tolkar Littorins avgång som i det närmaste ett erkännande. Men varken medier eller oppositionen gör ens ett försök till att se andra skäl. En vårdnadstvist och skilsmässa är bland det mest uppslitande man kan vara med om. Att under en sådan period i livet dessutom få slängt i ansiktet att man ska hängas ut i media som sexköpare är nog så tillräckligt för att ta knäcken på vem som helst, även ministrar. Och inte nog med det. Det påstådda brottet tas upp som nyhet efter att det har preskriberats varvid någon rättslig prövning av om brott begåtts eller inte, inte kommer ske.
Ett rykte från en av Sveriges största tidningar har därmed anklagat, åtalat, dömt och hängt ut en man mitt uppe i en av de förmodligen jobbigaste perioderna i hans liv. Och socialdemokraterna följer med och försöker göra det till en förtroendefråga för Moderaterna, Regeringen och till och med Reinfeldt själv. Ganska magstarkt för att komma från ett parti som fullständigt gick i taket över ett litet uttryck som tobleronepolitik.
Erik Östman
MUF Östergötland
Etiketter: Debattartikel, Littorin, Socialdemokraterna, Valet 2010